Igår fyllde min make 65 år och jag känner att jag inte riktigt hinner med.
Tyckte att det inte var så länge sedan vi började ha sällskap
Men det är 42 år sedan???
Så nu är han pensionär men kommer att jobba halvtid.
Vi lyckades också håll hemligt att hans bror skulle komma på besök.
Så det blev en överraskning.
Trots mitt surr och frågor om han skulle vara hemma
Här är det det riktigt kyligt nu på morgonen och jag såg att det var frost på en del bilrutor,
Jag har gått en promenad i skogen med Tindra, det är så vackert nu när solen lyser och träden sprakar av färger.
Jag har också börjat mata småfåglarna. när dom börjar picka på köksfönstrets fönsterbräda då är det dags.
Jag har lagt granris över rosorna . Jag har alltid haft dessa i krukor och satt dom i garaget när vintern närmat sig men det känns bökigt, så nu får vi se hur det går att ha dom ute,
Jag får satsa på tåligare rosor om det inte går. Jag har en trätunna som jag också ska ställa över
Vår tama kråka har också visat sig nu och börjar tigga hundgodis
Den är alltid borta under sommaren från att boet börjar byggas tills nu när kylan kommer
Kråkan är nu 19 år.
Jag blir lika glad varje höst när hon kraxar till och hälsar.
När nu ska jag göra lite nytta här hemma, dammsuga och plocka bort lite disk
9 kommentarer:
Hejsan Astrid!
Grattis till maken så här en dag i efterskott. Jag visste ju att det var något på gång. Visst rasar åren iväg. Åke och jag har varit tillsammans över 52 år nu. Till julen är det 50 år sedan vi förlovade oss.
Ser att ni har sol idag, här är det regn och rusk och det ska bli riktigt otrevligt fram på dagen.
Så roligt med din kråka. Det är en kär gammal vän det också förstår jag.
Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram Ingrid
Vilken fantastisk fågel! Undrar hur många år hon skulle var i människoår?? Grattis till maken, kanske skönt att trappa ner lite men ändå inte ge upp arbetslivet helt!
Kram från pörtet
Vad härligt med fågeln som återkommer år från år.
Så din make och jag är födda samma år.
Visst är det skrämmande hur åren rinner iväg. Berra och jag har varit ihop i 51 år, vi förlovade oss för 49 år sen.
Nu är det bara vinter att vänta, kylan är redan här och det står väl inte på förrän snön kommer, med allt vad det innebär.
Huvva!
Kram/Kicki
Stort GRATTIS till gubben din, ja Astrid jag håller med dig, tycker att åren går alldeles för fort, och man har så många planer men för det mesta rinner det ut i sanden. Sen tänker man om några år *Varför gjorde jag inte det*.
Önskar er alla en fin helg.
Kram från Bodil
Tack snälla för tipsen i min blogg.
Ja, tiden går verkligen fort.
Och kan tänka mig det känns förunderligt att tänka tillbaka på när du och din man träffades.
Ja, det är så vackert nu på hösten med alla underbara färger.
Det är en fin tid också, och hoppas det blir en lång och fin höst innan vintern kommer.
Och oj, så mysigt att er tama kråka visar sig igen
och otroligt att den är så gammal.
Visste inte att de kunde bli så gamla.
Jag kommer ihåg när du förut berättade om den...så otroligt mysigt.
Ha det så gott och kramar
Gratulerer med din manns fødselsdag. Flink du er ute, ønsker deg og dine en koselig helg. Her er det snø i fjellet og godt å være inne. Ha en fin fin helg vennen. Klem fra Gerd Eva
Hejsan Astrid!
Ett "Stor Grattis" till din make lite försent är det förståss :-)
Ja, åren går fort när man ser tillbaka. Vi har också tampas i över 40 år nu.Bland mina väninnor är det inte många som har hållit fast med samma gubbe i alla år.
Så spännande med den tama kråkan. Tänk att de kan bli så gamla ändå.
Här har vi riktigt höstväder. Skönt att man slipper gå ut.
Önskar dig en fin helg.
kram Sylvia
Hej Astrid!
Ja, tänk vad tiden går, man hinner ju inte med. Vilken lycka det är att få vara tillsammans så många år.
Vi träffades 1957, jag var sexton och tänk det håller än, det är lycka!
Så mysigt med kråkan och tänk att han gillar hundgodis:-).
Här är det regn och rusk idag, men mysigt att vara inne och tända ljus.
Ha en go helg!
Kramar
Berit
Grattis till gubben i efterskott :-).
Jag borde nog släpa min änglatrumpet in i garaget nu. Men det får nog bli imorgon när maken kommit hem. Jag har ju en längre tid täckt över den med väv.
Kramizzar
Marketta
Skicka en kommentar